LikeAHeartNeedsABeat

Har undrat en sak ett tag nu..

jag är ingen "Tjejig tjej"  och jag har heller aldrig varit det.

jag är uppväxt med 10 killkompisar och på sin höjd 2 tjejkompisar,
jag har alltid valt tuff lek framför barbie och hästar,
och jag vill klara mig själv, No matter what.
Säger i och för sig inte att det är tjejigt att inte klara sig själv,
men jag har så fruktansvärt svårt att inse och acceptera när det inte går som jag vill
och jag måste ta till hjälp. Men ibland måste alla göra det helt enkelt.

Jag är ingen "tjejig tjej" som har flätor i håret, sminkar mig fint,
bär färggranna kläder och högklackade skor,
jag vet helt enkelt inte vart jag var den dag alla andra tjejer lärde sig det.

Jag behöver inte ha en partner in crime för att gå på toaletten,
jag delar inte sminktipps med mina vänner
och måste jag välja så väljer jag alltid den grabbigare sidan.

Det jag egentligen undrar är väl, när i livet formas man till den person man i slutändan är?