LikeAHeartNeedsABeat

Älskade mamma & pappa.

Det hände en insident här i karlskoga, på pappas jobb, för ett tag sen
som verkligen fick mig att öppna mina ögon.
En familj förlorade sin pappa, man och vän.

Älskade älskade pappa, jag är så fruktansvärt rädd för att nått ska hända honom.
Han tar så lätt på saker och ting, ingenting bekymrar honom någonsin.
Tror pappa och jag är lite för lika, vi går egentligen inte ihop för båda är precis lika envisa,
dumstridiga och ger sig inte när vi tror att vi har rätt.
Flyttade ifrån pappa efter att ha flyttat mellan dom i 8 år,
ett beslut jag ångrar så fruktansvärt mycket idag för det ändrade våran relation totalt.
Samtidigt om jag hade bott kvar vet jag inte hur relationen hade sett ut idag,
hade jag stannat kanske vi hade  slitit ut varandra totalt med gräl och bråk
och inte äns pratat nu för att vi fått för mycke skit av varandra?!?

Jag älskar min pappa, och jag låter han veta det varje gång vi ses,
jag skulle aldrig kunna komma och gå utan en kram.

Och sen älskade älskade Mamma.
En person med en stark personlighet, det går inte att missa henne.
Hon är den jag alltid kan vända mig till, vad som än händer kan jag berätta allt.
Sen gör jag såklart inte det, men jag vet att jag KAN och det är huvudsaken.
Hon ställer alltid upp för mig och hon hjälper mig med Hubbe, tack vare henne som det funkar
för mig att ha Honom efetrsom hon hjälper till så mycke när jag jobbar.

Miljoner ord att säga, men det räcker väl egentligen med att jag älskar dom?