LikeAHeartNeedsABeat

Älskade mamma & pappa.

Det hände en insident här i karlskoga, på pappas jobb, för ett tag sen
som verkligen fick mig att öppna mina ögon.
En familj förlorade sin pappa, man och vän.

Älskade älskade pappa, jag är så fruktansvärt rädd för att nått ska hända honom.
Han tar så lätt på saker och ting, ingenting bekymrar honom någonsin.
Tror pappa och jag är lite för lika, vi går egentligen inte ihop för båda är precis lika envisa,
dumstridiga och ger sig inte när vi tror att vi har rätt.
Flyttade ifrån pappa efter att ha flyttat mellan dom i 8 år,
ett beslut jag ångrar så fruktansvärt mycket idag för det ändrade våran relation totalt.
Samtidigt om jag hade bott kvar vet jag inte hur relationen hade sett ut idag,
hade jag stannat kanske vi hade  slitit ut varandra totalt med gräl och bråk
och inte äns pratat nu för att vi fått för mycke skit av varandra?!?

Jag älskar min pappa, och jag låter han veta det varje gång vi ses,
jag skulle aldrig kunna komma och gå utan en kram.

Och sen älskade älskade Mamma.
En person med en stark personlighet, det går inte att missa henne.
Hon är den jag alltid kan vända mig till, vad som än händer kan jag berätta allt.
Sen gör jag såklart inte det, men jag vet att jag KAN och det är huvudsaken.
Hon ställer alltid upp för mig och hon hjälper mig med Hubbe, tack vare henne som det funkar
för mig att ha Honom efetrsom hon hjälper till så mycke när jag jobbar.

Miljoner ord att säga, men det räcker väl egentligen med att jag älskar dom?

jag ändrar från Dag till Nr istället, känns mer som mig.

Min första kärlek.
Om man bortser från kärleken man har till sina djur,
där Trötter och piggelina hade första platsen i mitt liv
och sedan Mysan,Putte,Smulan,Elsa och Olga tog över,
så har jag ett stort minne av min första kärlek.

Min millitär, han som tog mig med storm och som jag inte kunde släppa taget på nästan 4 år.
Herregud vilken kärlek jag hade till den människan,
samtidigt som han gjorde mig så fruktansvärt jävla illa.

Jag ville ha han mer än jag någonsin riktigt fick honom helt enkelt.
han var min, men ändå inte..

Han formade mig till den människa jag är idag.
han lärde mig att älska, han fick mig att se rött och lära mig att jag behöver inte ta emot skit från nån,
och han fick mig att hitta mig själv nånstans mitt i detta.
Han gjorde mig säker på att jag visste vart ja hade mig själv.

Det låter som världens mest destruktiva förhållande,
och på ett sätt var det nog så också.

men jag var så kär, så fruktansvärt jävla kär i min millitär..

För att få lite liv och rörelse här igen så ska jag testa något nytt.

Dag 01 Presentera mig själv
Dag 02 Min första kärlek
Dag 03 Mina föräldrar
Dag 04 Vad bjuder jag på för mat?
Dag 05 Vad är kärlek?
Dag 06 Om det här vore min sista dag
Dag 07 Vänner
Dag 08 Favoritsaker
Dag 09 Min tro eller livsfilosofi
Dag 10 Bloggfavoriter
Dag 11 Mina syskon
Dag 12 10 saker du inte vet om mig
Dag 13 En vanlig dag hemma hos mig
Dag 14 Dåliga vanor och laster
Dag 15 Mina drömmar
Dag 16 Första kyssen
Dag 17 Barndomsminne
Dag 18 Ett pinsamt ögonblick
Dag 19 Detta ångrar jag
Dag 20 Mina förebilder
Dag 21 Mina dåliga sidor
Dag 22 Det här upprör mig
Dag 23 Mitt hem
Dag 24 Det här får mig att gråta
Dag 25 Det här är jag bra på
Dag 26 Mina rädslor
Dag 27 Min favoritplats
Dag 28 Saker jag saknar
Dag 29 Det här ska jag bli när jag blir stor
Dag 30 10 dödssynder

TESTA säger jag, detta är inget löfte..

Herregud, har haft fullt upp sista tiden och inte en tanke på det här.

Har jobbat, ridit johannas häst en liten sväng, varit med henne på tävling,
Min kyl/frys bestämde sig för att gå sönder en dag också så de blev en himla jakt efter ett nytt
men tillslut fick jag ett av Magda och tvingade pappa och överman att hjälpa mig att bära.

Fullt upp i extremt korta drag fick ni där. Men vem bryr sig om vad jag gör vanliga vardagar?

Idag flängde jag i alla fall till maxi och handlade en almenacka, massa pennor och ett fint kollegieblock.
Ska jag ha till framtida bruk så jag minns varje steg jag tar, så att säga..
Mer får ni veta när det händer! jag längtar i alla fall, jag längtar ihjäl mig!

det känns som om  jag kokar bort, innifrån.
det är så varmt och jag har ständig huvudverk.
Vet inte om det är på grund av vädret, att jag dricker för lite eller att
jag helt enkelt inte är van med jobbet och sitta framför en dator hela dagarna igen.

Helgen var ju planerat som så att vi skulle överaska morbror och mamma med ett varsitt
fallskärmshopp men BARA på lördagen så blåste det storm och det var tvunget att ställas in.
vet inte vad det är med släkten riktigt, vi har inte berättat för mamma att hon också skulle få hoppa
men efetrsom det inte blev nått så bstämde dom att hon heller inte skulle få veta det. Inte för att hon ska få hoppa senare, för de ska hon tydligen inte få(??!!??) utan hon ska få typ testa forsränning eller nått sånt istället,
men VA!!?? Hon har ju velat hoppa sen hon va 30, va händer? Hur tänker dom?
Men ingen lyssnar ju på mig så vad har jag att säga till om...tycker de är sjukt synd i alla fall!
Svenne fick pengarna till hoppet och får nu välja om han vill hoppa i närheten av oss eller stockholm,
jag hoppas verkligen han väljer örebro så vi kan få vara med och kolla!