Trög..

Jag önskar (ibland) att jag var lite starkare än vad jag är.
Att jag skulle ha förmågan att sätta ner foten.
Säga nej, det är slut, över nu.

Men jag kan lixom inte,
när det kommer till kritan..

Men antar det är så livet är ibland,
för det är tyvärr i dom situationerna som
min hjärna signalerar att jag mår som bäst.

Vad gör man åt livet egentligen?
You tell me..









Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0